Jag är alldeles förträffligt dålig på att plugga.Det är sorgligt att man inte har någon som helst självdisciplin förutom typ dagarna innan tenta. Överhuvudtaget så tycker jag att det har varit jäkligt dåligt på den fronten på senaste, alltså självdisciplinen..

Har faktikst börjat bli lite rädd för mig själv på senaste.. att man kan vara så svag!

Det har varit god mat, efter god mat, lite efterrätt och godis.. och ständigt denna tanken " imorgon ska jag köra igång med träningen och kosten igen"

 

JAG VET JU.. jag vet ju alldeles för väl att det här imorgon-tänket inte fungerar. Det enda som gäller är att börja minuten man tänker på det. Allt annat kommer bara gå åt skogen..

Men men.. jag hoppas att jag kommer få tillbaka motivationen till både det ena och andra snarast.. januari månad känns som en jäkligt tung månad på många sätt.. Men det är bara att göra något åt det själv..

 

Jag har ju iallafall läst ut de två sakerna jag tänkt mig..Alltid skönt att ha kommit en liten bit på vägen
.Imorgon sätter jag igång med avhandling nummer 3 ! OHYEAH!

 

Nu om helgen ; Igår vart de ju skidåkning på schemat.. och jag var nervös som en skakig bambi på is.

Dagen började med att båda två bilarna körde på fel motorväg.. vi samkörde inte ens så jag undrar hur förvirrade vi alla är egentligen.. efter ett tag fick jag ett sms "Hur långt är ni komna...?" Jag frågar Isak var vi är någonstans och han svarar...: Hurva.. HURVA???! VAfan.. det är ju fel jävla väg.. aja.. typ 2 mil tillbaka då och sen äntligen på rätt väg. När jag får reda på att den andra bilen gjort samma sak känner jag mig mindre misslyckad men om inte Glenn smsat hade vi säkert kommit till kristianstad innan vi märkt något...

 

Väl framme så insåg vi att kön inte var och leka med.. 150 stod det.. nummer 450 fick vi.. OH SHIT!

Det var bara att äta sin lunch och förbereda allt man kunde för att få så mycket åktid som möjligt sen..

Och väl uppe i backen önskade jag att kön varit längre.. jag ville bara NER.. men inte med skidorna utan helst utan.. jävlar vad jag var rädd.. Första åket blev alltså totalt misslyckad och jag var värsta crybaby för att det gick så dåligt.. men jag bestämde mig för att inte låta det påverka mig.

Efter det blev det bara roligare och roligare.. =) Efter ett tag hittade jag backen som passade mig lite bättre och då kände jag helt plötsligt vad folk menar med att det är en härlig känsla..för det var det!!

 

12 timmar efter vi åkt hemifrån var vi hemma igen, med alla ben hela, dock hade vi en som skadat ansiktet en del hel och förmodligen en lättare hjärnskakning... sånt klarade jag mig utan iallafall,tack och lov!!

Igår somnade jag halv elva (tidigaste på över ett år) och sov som en stock till 10 imorse.. det var väääääldigt skönt!

 

Idag blev det sista (tror jag) firandet av älsklingen, nämligen med familjerna. Det blev bowling, fussball och pizza! Riktigt härlig söndag med de jag älskar allra mest!

Nu kollar vi på film och sen ska jag sova gott, tidig morgon imorgon!

 

Hoppas att er helg varit lika fantastisk som min (:

Kram